Bebis: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Kroppen: Under slutet av graviditeten kan det ibland kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Egna tankar: Veckorna rullar på, vissa dagar går det fort och andra långsamt. :P Hoppas iaf sista tiden går relativt fort. Med ryggen och foglossningen är det ingen större skillnad, det känns mer om jag är aktiv och rör mig mycket. Men det händer ju inte så ofta nu för tiden så det är skönt det iaf. Sammandragningarna kommer och går som de ska, ibland lite obehagliga men inget jag är orolig för än iaf. :)

Hos barnmorskan idag såg alla värden bra ut och magen växer som den ska. Enligt henne ligger bebis med huvud (som jag trott och känt ett par veckor nu) neråt dock fortfarande rörligt. :) Men jag känner till och från ilningar och att det hygger till och trycket neråt ökar så antar då att han borrar sig neråt mer och mer. :P