Man måste bara älska när bebisen somnar i ens famn ♥♥♥

Annars så har jag legat och pressat i solen en stund medan bebisen sov i vagnen, hoppas på lika bra väder imorn. :) Milos farfar och bonusfarmor var och hälsade på, vi bjöd på tacopaj och rabarberpaj till efterätt. Vi tittade även på landskampen i fotboll mellan Sverige och Slovenien. :)

 

Grattis alla mammor! ♥
Att få vara mamma åt denna lilla varelse är det bästa i hela mitt liv, oövervinnerlig kärlek! ♥

Fick en puss och ett grattis av bebis på morgonen, men saknade en blomma alternativt någon present. ;) Första mors dag händer ju bara en gång... Jag har ju ändå burit denna lillgris i 9 månader och "tryckt" ut honom (dock via kejsarsnitt)

 

Milo var finklädd dagen till ära. ♥
Vi var även till min mamma och grattade henne. :) Sen jag flyttade hemifrån för snart 7 år sen (i september) så har hon alltid fått en orkidée utav mig och i år var jag nästan på väg att hoppa över den traditionen för att hon fick en tavla utav mig och mina syskon, men jag kunde inte frångå min tradition, så det blev en liten gul orkidé iaf. ♥

 

5 veckor gammal bebis. ♥
Milo tog en powernap innan hans faster kom och hälsade på idag. :)

 

Måste erkänna att jag älskar att åka till bvc. :O :D Just för att få se hur lillgrisen växer och utvecklas. + att det alltid är så kul att få skryta lite om honom för barnsjuksköterskan på bvc. :D haha

 

Idag så stannade vågen på 5590g och längden mättes till 59,2 cm. ♥ :D Både vikt och längdkurvan går nästan spikrakt upp. :D Nästa besök blir den 10e juni, ska bli spännande då och se hans viktuppgång. :D

 

 

Milo blev idag kl.10:05 en hel månad gammal. :O Gud så fort tiden går...
Jag lyckades även fånga ett litet leende på bild. :D Han ler mer och mer nu för var dag. :D ♥

Min förlossningsberättelse från den 21 april 2016.

Allt började med att jag den 21 april kl.7:30 ringde in till Karolinska Sjukhuset i Solna för att få en tid för igångsättning efter som vi var inne på bf+15 och Milo vägrade ge sig till känna för att vilja komma ut.

 

Fick prata med en barnmorska som berättade att enligt min journal så stod det skulle jag föda på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, så hon var fundersam men jag förklarade då att det var ifall förlossningen kom igång av sig själv (eftersom vi flyttade i samma veva som det beräkande datumet och då är det närmare till Uppsala). Men i vilket fall som helst så löste hon det och vi fick en tid kl.14 då vi var välkommna in till sjukhuset. Timmarna fram till vi skulle åka in var väldigt långa, minns att jag tittade på klockan var 30e minut, haha. Vi städade lite och plockade i huset, gav katterna mat och berättade för svågern var extra nyckeln var då han skulle komma över och mata dem de dagar vi låg inne. Åt lunch vid halv12 och sen vid halv1 packade vi det sista och åkte hemifrån.

 

Väl inne vid sjukhuset hade vi svårt att hitta parkerinsplats och jag kände hur klockan bara tickade på, men till slut hittade vi en och därefter blev det en rask promenad till förlossningen (blev en liten bit att gå från parkeringen). När vi kommer in till receptionen är det ingen där och vi får sätta oss och vänta en stund. Kl.14:15 få vi följa med en barnmorska till ett undersökningsrum där jag får väga mig innan jag lägger mig på sängen och hon tar blodtrycket och kopplar upp ctg som mäter bebisens hjärtslag. Ligger med ctg i ca.40 min.

 

Kl.15:15 kommer en barnmorska in och sätter en intravenös i armen på mig och förklarar lite om vad som kommer hända framöver. Läkaren kommer in till oss vid 15:30 och jag blir då undersökt. Han konstaterar att livermodertappen är mogen och gör en hinnsvepning, han berömer mig även hur avslappnad jag var (vilket jag kom att få höra ett antal ggr under förlossningens lopp utav alla barnmorskor). Läkaren berättar hur läget ser ut och säger att vi ska snart ska få ett förlossningsrum. Kl.15:55 kommer nästa barnmorska och frågar vad läkaren sa (där vart jag lite fundersam och tänkte det borde väl hon veta men antar kanske att det var en liten koll för att se hur mycket vi lyssnat?). I vilket fall som helst så får vi följa med henne till ett annat rum och där kom vi att spendera resterande timmar. Jag får byta om och sätta på mig sådana där snygga nättrosor. ;) Ctg kopplas på igen för att hålla koll på bebisen hjärtslag och även hur mina sammandragningar/värkar kommer och går.

 

Kl.16:06 tas hinnorna och jag känner hur vattnet bara forsar ut. Lite obehaglig känsla av att det bara rinner utan att man inte kan göra något. Här efter händer inte så jättemycket och vid 17:45 kopplas värkstimulerande dropp på för att få igång värkarna, fick börja mde 20ml i timmen för att se hur det utvecklas. Jag känner hur värkarna börjar komma lite svagt och andas än så länge lätt genom dem, får mycket beröm hur avslappnad och lugnt jag tar värkarna. Kl.19:40 undersöks jag igen och är nu öppen 4 cm och tappen är utlånad. Och i samma veva ökas det värkstimulerande droppet till 40 ml i timmen.

 

Efter detta sviker mitt minne mig, dels för att värkarna börjar komma igång och jag inte hinner skriva ner vad som händer. Minns iaf att barnmorskorna byts av för nästa gäng att börjar jobba någon gång under kvällen, minns också att jag hör allt de säger och svarar på tilltal någorlunda men blundar hela tiden vilket måste ha sett roligt ut.

 

Timmarna går och värkarna kommer och går och vissa börjar göra riktigt ont men tyckte att lustgasen hjälpte mycket, handlade bara om att tajma värkarna rätt så effekten blev maximal. Vid 1-tiden på fredagnatten börjar jag få ett enormt tryck neråt och konstaterar ganska fort att det är krystvärkarna. Dessa kämpar jag mig genom med lustgasen och alla möjliga förlossningsställningar man kan tänka sig men vid 6-tiden så har jag ingen ork kvar och inget mer har hänt än att jag är öppen helt. Det konstateras att katenen till livmodern inte vill ge med sig och att bebisen ligger snett med huvudet, han har alltså inte roterar ner helt.

 

Kl.7 börjas det pratas om att försöka dra ut bebis med hjälp av sugklocka, det eftersom jag som sagt inte har någon ork kvar. Tiden går och vid 8-tiden bestämdes det att jag skulle få eda. ÅH gud så skönt det var när den satt, kände ingenting och blev nästan utvilad. Försökte krysta bort kanten av livmodern igen med hjälp av barnmorskan eftersom jag nu med edan inte känner värkarna men det utan resultat fortfarande.

 

Bebis upptäcktes ha bajsat i vattnet men hjärtljuden låg på bra nivå så han trivdes och mådde bra i magen ändå. De tog blodprov på bebisens huvud och visade sig att han hade högt laktat värde (mjölksyra som de förklarade) vilket indikerar om barnet är stressat eller ej och då blev det ett solklart beslut om att göra akut kejsarsnitt. Jag förberedes och Johan väcktes vid halv10 som sovit ca.1,5 timme. Rullades till operationssalen och där var det snabba ryck. Fick mer eda och annan bedövning, kände hur de bökade runt i magen på mig och sen helt plötsligt ett enormt tryck som släppte typ. Ena läkaren berättade att han nu var ute. :)

Jag minns att jag låg där och undrade varför han inte skriker och de springer iväg med honom och Johan som suttit brevid mig hela tiden följer med dem medans de syr ihop mig. Eftersom han hade bajsat i vattnet var de tvugna att suga rent hans löftrör m.m. Efter en stund, som kändes som en evighet, kommer Johan in med Milo och lägger honom på mitt bröst och han gnyr lite lätt. ♥ 5 minuter går och Johan tar med sig Milo och får komma till vårt rum på BB medans jag blir ihopsydd och rullas in på uppvaket där jag får ligga i ca.2 timmar tills bedövningen släppt, jag kände ju inte mina ben överhuvudtaget vilket var skitläskigt! Under tiden på uppvaket kommer Johan tillbaka med Milo och han får ta tutten en liten stund innan de går tillbaka. Vid ungefär 16-tiden så rullas jag upp på BB och får njuta av vår lilla underbara son! ♥

 

 

I tisdags förra veckan, 3 maj, så var vår barnmorska från bvc på hembesök hos oss. Milo vägde då 4350g och hade redan då 11 dagar gammal gått om sin födelsevikt, 4125g. :D♥

 

Imorgon ska vi på vårt "andra" bvc-besök och det ska bli spännande och se hur mycket Milo vuxit då. Både på längden och vikten. Eftersom Johan nu har börjat jobba får Milo och jag skjuss utav svärfar/farfar och styvsvärmor/styvfarmor (kan man skriva så? :D haha).

 

Många pratade om den här bebisbubblan man hamnar i efter förlossningen, men vet inte riktigt om jag hamnade i den, eller jag vet inte vad jag förväntade mig med den bubblan egentligen så antar att jag kanske missade den? :P

 

I vilket fall som helst så börjar vi komma in i lite rutiner känns det som, i alla fall om nätterna och morgnarna. :) Milo vaknar oftast vid 3-4 tiden och får då en ny blöja och sen äter han lite ersättning (jag har givit upp amningen men det tar vi i ett annat inlägg) för att somna om efteråt och vakna vid 6-7 tiden (ibland har han sovit till 8-tiden men det är ett par ensta gånger) för att göra om sanna procedur. Under dagen är det lite olika tider som gäller, men han är mer och mer vaken om dagarna tycker jag. Han ligger antingen i babygymmet och tränar sin nacke eller ligger i sitt babynest och tittar runt eller ligger i min famn och myser. När han sover handlar det om 2-3 timmar i taget så det är rätt skönt, då hinner jag antingen bara ta det lugnt alternativt sova också, hehe, eller plocka i huset. :) Sen somnar han för natten vid 20-21 tiden och sover då fram till 00-01 ungefär för att då äta och få en blöja och sen börjas det om. :)

 

Milo blev förresten idag 19 dagar gammal (!). Dagarna har svishat förbi känns det som och Johan började jobba idag. Han kommer hem på fredag så idag var första dagen "själv" och första natten är på ingång. :) Jag har ju varit hemma själv några ggr tidigare med Milo men då handlat om ett par timmar när Johan varit iväg och gjort någonting exempelvis tvättat bilen eller handlat. Så att vara riktigt själv var lite läskigt men det har gått riktigt bra måste jag säga! Milo har sovit, ätit och tränat nacke i babygymmet med jämna mellanrum under dagen. Just nu sover han i sitt babynest i soffan och jag har kunnat plocka lite i lugn och ro i huset, för att hamna här vid datorn och bloggen en stund innan det dags att förflytta oss till sovrummet.

 

Tanken är att jag ska skriva förlossningsberättelsen snart, får se om jag hinner och orkar göra det imorn kanske. :) Sen lite andra inlägg som är på gång också.

 

I 9 hela år har jag haft möjligheten att lära känna denna människa innan och utantill.
♥ Snart är vi 3 st och för varje dag som går växer kärleken sig större! ♥
♥ Ord räcker inte till! ♥

 

 

 

 

Bebis: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Egna tankar: Jag känner ingenting som tyder på att förlossningen kan starta när som helst, men har väl då lyckats förmedla ner till bebis att han får hålla sig inne tills efter den 4e april. :D Hoppas det är så också, vore så skönt att slippa "oroa" sig över att det kan starta och problemen med att hämta nycklarna uppstår. :)

Hos barnmorskan idag pratade vi om att nästa gång vi ses (den 5e april) så ska vi skicka en remiss in till KS om ultraljud för att kika på bebis och då också vid det ultraljudet bestämma datum för igångsättning. Hoppas innerligt att det startar normalt innan dess så man slipper bli igångsatt men vi får väl se när bebis behagar komma ut till oss. :P Så jag kommer inte att gå gravid längre än till 42+0 vilket är den 21a april, men bebis är välkommen efter den 4e april helst. :D